- Lyrics
- Album list
Vintersorg
-
Hednad i Ulvermånens Tecken
När ulvermånen ånyo står
En töckenslöja flätas runt Odens präster
Ordkarg ritsång ohednad når
Från skogbrynets kanter av modstyrkta gäster
Mot stjärnprakt höjs nu mjödfyllda stop
Sermonimästaren akallar vargens tecken
Find more lyrics at ※ Mojim.com
Fadersögat skådar hedninskt dop
Gästabudet hålls vi den källfriska bäcken
[英譯]
Heathenized In The Sign Of The Wolf-Moon
When the wolfmoon stands again
A haze veil is twined around Odin's priests
Laconic rite song reaches unheathenized
From the forest edge's borders from courage strenghtened guests
Meadfilled stoups are now risen towards star glory
The ceremony master invokes the wolf's sign
The father's eye sees heathen baptism
The feast is held by the fresh rill
7. Jökeln
[Musik by Vintersorg, Lyrik by Karl-Erik Forsslund]
Som en gammal isbelupen drake ligger Jökeln tung
Och vitgrönraggig nedför branten mellan tvenne toppar
Stjärten lindad runtom högsta
Spetsen, buken spänd och stinn
I fjällets kittel, ryggen krönt av mittmoränens ås,
Svart och knöglig
Ner mot daln han sträcker långsmal nos med rynkigt
Skinn till läppar, vita tänder grina där imellan,
Genom Jökelportens svarta hål rinner ur hans
Gap en lerig ström
Taggig kam på hjässan, mörka grumligt gröngrå ögen -
Stelt han stirrar över dalen ner,
Trycker nosen vädrar mot
Marken mellan tassarna vars mörka klor
Skymta fram ur våt smutsgrå ragg
Småväxt ättling av sin jättestamfar, istidsdraken,
Fader Jökul själv - han som sträckte stjärten upp
Mot polen ramarna mot blockberg och ural,
Han som över fjäll och slätter vräkte sig,
Krälande och vältrande
Han som fyllde hav och sjöar,
Rev med klorna rispor i de hårda hällar
Gnagde klipporna och pressade
Bergen samman med sin tyngd
Ham som skövlade och lade öde sagoskogar,
Gröna paradis, blåste med iskall andedräkt bort
Allt som levde, blommande och lyste
[英譯]
The Glacier
The glacier lies heavily like an old ice covered dragon
and white-green shaggy down the precipice between two summits
The tail coiled around the highest peak
The belly stretched and full in the mountain's cauldron
The back crowned by the middle-moraine's ridge
Black and bumpy
Down towards the valley he stretches long narrow nose with wrinkled skin as lips
White teeth grins there between
Through the glacier gate's black hole flows from his mouth
a muddy stream
Spiny ridge on the head, dark turbidly green-grey eyes -
Stiffly he stares over the valley bellow
Presses the nose, scents
towards the ground between the paws whose dark claws
Glimpses out from wet dirt-grey shag.
Small descendant of its giant progenitor, the ice age dragon,
father Jökul himself - he who stretched the tail up towards the pole
The paws towards block mountain and ural,
He who trundled himself over mountains and plains,
Crawling and rolling
He who filled oceans and lakes,
tore with his claws rents in the hard rocks
Gnawed the cliffs and pressed
the mountains together with his weigh
He who ravaged and laid waste to tale forests,
Green paradises, with ice-cold breath blew away
Everything that lived, bloomed and shone
-
|
